Gräset är grönare på andra sidan...

Nu sitter jag här och ångrar återigen mina livsval, och undrar hur det skulle blivit om det varit annorlunda. När man kommer till vägskäl i livet händer det då att 2 olika vägar ändå slutar på samma punkt eller skiljs de åt allt eftersom? Vem vet, och nu får man väl leva med sina val på gott och ont... och fortsätta undra och älta.

Rykten har börjat gå på jobbet om att jag ska säga upp mig, kul att folk vet det före mig (nästan)... Men ligger lågt tills på måndag då jag rakryggad får stå för mina val i livet och återigen kasta mig ut i oklar framtid.  :S

fy 17

I natt har jag haft en gråtande pojk hos mig. Han var en stackars asylsökande pojk som blivit misshandlad, sparkad i huvud, bröst och mage. Tyvärr pratade han inte samma språk som jag, förutom lite lite svenska så kunde inte hjälpa honom märkvärt. Mår lite dåligt över det och är trött på alla misshandlar, vad är fel på folk?
Lille pojken klarade nu sig med en bruten näsa och inga skador i övrigt, förutom de psykiska.
Jag är väldigt trött på alkohol oxå, för tyvärr är alkohol ofta inblandat i misshandlar och när jag nykter (tyvärr) arbetar luktar den där fräna alkohollukten än värre.
Önskar att jag kunde ta idioterna i örat och säga några väl valda ord.
Tills jag får tag på dem får jag nöja mig med att flirta med söta kirurgläkare.

Sikken röra!

Det är komplett kaos nu på Akademiskas akut, mina 4 absolut högsta chefer har sagt upp sig/sparkats.
Akutens personalchef blev sparkad med omedelbar verkan i augusti, tjänsten är fortfarande tom. Personalchefens chef, verksamhetschefen, har sagt upp sig, vars chef divisionschefen har sparkats, vars chef Sjukhusdirektören (högsta hönset) har sagt upp sig.

Och i botten på hierarkin finns vi, de anställda och där är det en röra. Det snackas skit både uppåt och åt sidan (kollegor) och de nyanställda syrrorna står i läkemedelsrummet och gråter medans griniga undersköterskor kastar ytterligare skit på dem. Det kanske inte bara är jag som inte trivs helt och fullt...
Och skitsnacket är i full gång, både öppet och bakom ryggen på folk. Undrar vad de säger om mig...

PSYKBRYT!

Vette fasen om jag gör rätt, men nu får det vara nog!
Har sett vilka som är mina riktiga vänner och mist några som tydligen inte var det, men vet ni vad, det är deras förlust!!
Nu ska jag se framåt, mot ljus, sol och värme och kanske julen, om jag får någon sådan!!
Puss på er alla.