what's up?

Jag vet inte vad som tagit åt mig. Ännu en dag när jag har behov av en stor fet kram och inte har någon som jag vill ha en kram av tillgänglig. Eller vem som går bra just nu...
Jag har varit så hög sista tiden, hög på kärlek, men den senaste veckan har jag känt mig tom på nåt vis och inget verkar hjälpa. Till och med efter de sedvanliga facebook-chatterna med doktorn känner jag mig underligt tom och avig. Om inte ens han kan få upp mitt humör, vad ska jag göra?

Och som vanligt när jag känner mig ensam saknar jag fransmannen, det vi hade och det som hade kunnat bli.
Tänk om man fick göra en do-over av sitt liv, då är det många saker jag skulle göra annorlunda.

MEN ryktet säger att mor min äntligen är över sin crush på Thomas, och att hon accepterat läget. Då kanske det inte är läge för mig att kräla inför Thomas och be om ursäkt...

Ja gott folk, vad ska det bli av mig tro...  *suck*

Enöff, nu kommer en anekdot

True story...
Min far har en vän i 60års åldern, en revisor som aldrig har haft ett seriöst förhållande.Inget ont om revisorer men karl ser ut som en äkta en...  :)
Nu kom det sig så att i mannens bostadsrätt i Sthlm hade de tagit bort brevinkastet i dörren och installerat postboxar i trappuppgången för att spara på brevbärarnas knän.
Mannen tvingades nu går ner för att hämta sin post och en av de första dagarna när han gjorde just detta så stötte han på en annan lägenhetsinnehavare, en kvinnlig sådan. Samtal startade vid postboxarna och det ena ledde till kaffe som ledde till det andra. Den 60 årige revisorn hade nu en flickvän för första gången.
Nu, 4 månader senare, har revisorn friat till sitt postbox-i-trappuppgången-ragg.

Är det inte en fin historia så säg... Det är aldrig försent, inte ens för revisorer.

men kom igen nu...

Jag skulle ju egentligen ta en paus men måste ventilera innan det pyser ur öronen på mig.
Här kommer det:
Bestäm dig!!!  Vad 17 är fel på veliga pojkar?

Nu taggar vi ner här lite!!

Ska ta en paus och njuta av livet när man har chansen...

woopsidaisy

Min lilla kontorsromans börjar bli svår att dölja. Magda på jobbet sa till mig idag att jag och den utvalde hade äktenskapstycke, jag spelade ovetande men hon propsade på att vi hade något speciellt i ögonen när vi pratar med varandra. Ehh, jaha sa jag och smet snabbt iväg. Fick sedan erkänna hur det låg till för henne, så the secret's out. Men hon har svurit trohetsed and she'll never tell...   :)