som en urvriden trasa

... lite så kändes det efter jobbet idag. Hela dagen var bara wack och ur fas som min kära Emma-Maria säger och som jag tagit efter.
Dagen börjar med att jag ska ha en introduktion av en ny ssk. Kul hinner jag tänka, då får vi det lugnt med 2 syrror och en usk:a och jag som är så trött. Perfekt då kan hon jobba desto mer. Yeah right, det visar sig att vi har 4 helskötningar på 5 patienter och vändschema på 3, och tillsyn på 4. Det vill säga att de alla behöver myyycket hjälp och 3 st är sängliggande med risk för trycksår om man inte är där och drar i dem ofta. Innan ronden, som kommer alldeles för snabbt hinner vi med 1,5 patient, resten får vi panikvända så de inte får trycksår. Ronden är åt skogen med en otrevlig doktor som dessutom är svår att förstå. I gång igen med omläggning av alla trycksår, som dessutom är nekrotiserande (som på icke-sjukhus-språk betyder äckliga illaluktande sår med död svart vävnad) (OBS! dessa fanns innan de kom in, så de dök inte upp under ronden ;) ). Antibiotika-doser får panik-ges (jäkla antibiotikat tar minst 30 min att lösa om man inte skakar flaskan, vilket man inte får göra enligt instruktion MEN infektions-kliniken gör det, och de om några borde ju veta bäst)
Sen började vansinnet trappas upp. Patienter kräver att få åka hem, doktorer kommer och meddelar tider för undersökningar men inte plats för dessa, laxeringar skall göras innan dessa undersökningar och både undersköterskan och jag ska på lunch, 1 timme av min tid går åt att ringa runt för att hitta plats för undersökningar och för att nå boenden för hemvändande obstinata patienter. Vi får själva skjutsa sängen och patienten till undersökningen genom sjukhusets labyrintsystem till kulvertar. Ungefär nu blir jag så frustrerad att jag börjar grina när en person undrar hur jag mår. Resten av dagen går på autopilot efter att hjärnan min fått härdsmälta och allt löste sig men frustrationen över personalbristen sitter i, och ilskan mot cheferna som inte inser det.
På vägen hem plockar jag på mig lite godis (betalar förstås) och slocknar i soffan framför en dokumentär om atombomben (som tyvärr var rätt intressant så jag är lite putt att jag somnade)