jobb jobb, hemska jobb

Har de senaste 2 dagarna spenderat 8 timmar dagligen i ett kaos, även kallat helvetet eller jobbet. På mitt vårdlag har vi haft dementa nissar som antingen grinar konstant och tror att vi är ute efter dem, att vi ljuger och att vi vill personen illa, eller så är de aggressiva verbalt och fysiskt. Dag 1 spenderade jag med att brottas med en man som slog, sparkades, spottade och bet. Ska man verkligen behöva stå ut med det? Dag 2 fick jag lyssna på mannens dotter som beklagade att vi drogade ner fadern och att allt handlade om bemötande. Jaha du stumpan, kom och ha mitt jobb i en dag så kan vi se om du säger samma sak efteråt. Det handlar om bemötande, men kan man inte resonera så vad gör man? Och jag tror inte att han mår bra när han är upprörd och aggressiv så då kan en liten dos lugnande hjälpa. Det var mitt försvarstal, för jag vet att jag har bra bemötande, så det så!

Det är även bara en tidsfråga innan allt kollapsar, personalen är slutkörd och de kära cheferna låtsas inte förstå, eller så är de bara dumma och förstår verkligen inte. De är ju inte ute i verksamheten och upplever det vi "på golvet" gör.
Vi har fått en hälsoenkät att fylla i och de ska minsann få höra några väl valda ord av mig.

Igår frågade söta snälla Therese och Maria B mig om lediga dagar inför nästa schemaperiod. Jag ska ju på 30års kalas i Holland då jag behöver en helg och så ska jag ju på fin-bröllop minsann en helg. Ser så fram emot det. Annars är jag flexibel och jag har full tillit till att fina Therese fixar ledigt de helgerna. Hint hint. ツ