Idag skulle jag vårdplanera min mormor och det var sannerligen en upplevelse. Jag har varit på vårdplaneringar förr, men då på andra sidan, aldrig som anhörig. Med var boendets sjuksköterska och en trög läkare från primärvården som de kallade för dr Lagerström gång på gång. Herregud, männskan har väl ett namn. Jag respekterar henne inte mindre om de säger dr Birgitta och det låter väl mer humant och jämlikt. Men men dr Lagerström (eller vad hon nu hette) satt på sina höga hästar och hummade lite då och då, men var inte särskilt delaktig. Sjuksköterskan pratade barnspråk med mig och bad mig säga till om hon använde för svåra ord, samtidigt som hon förklarade att Apo-Dos var när man fick mediciner i en påse. Nähä? No shit Sherlock, är det så? När jag för tredje gången berättade att jag var sjuksköterska verkade det gå in lite och vårdplaneringen kunde bli lite mer effektiv. Totalt tog det dock 20 min!
Nu behövs ingen vårdplanering på ett år. Yay!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar