Jag och brodern var på if Stockholm Open igår och kollade på tennis. Tyvärr hade dumma tävlingsledningen lagt både Federers och Söderlings matcher på torsdagen, men vi var glada ändå. Tyvärr hade de bara spel på 2 banor och både jag och brodern minns det som bättre förr men vi placerade oss finfint och glodde på tennis och dummade oss.
Jag hade köpt biljetter med sittplats i mån av plats. Vi satte oss på den dyra läktaren och väntade oss att bli bortschasade rätt snabbt av folk med bokad stol men vi måste hittat de bästa platserna i världshistorien. Det var smockfullt på alla platser utom på just de 2 där vi satt. Hela kvällen satt vi, helt perfekt, ungefär i nivå med nätet och bästa utsikt och kollade på pojkarna som sprang. Först spelade Nieminen mot Berdych, och sen kom min brorsas barndomskompis Micke Ryderstedt. Tyvärr loosade Micke, men vad gör det. Jag och brorsan satt och fånade oss och hade en gay old time på våra dyra stolar som vi betalt minimipris för.
Michael var världens finaste pojke som 14åring. Han hade stickad pullover, vattenkammat hår och var oerhört väluppfostrad. Hans roliga pappa höll honom rätt hårt. Slog Micke bort en boll i vredesmod åkte de inte hem innan Micke gått och letat upp bollen och bett om ursäkt. Slarvade Micke bort sin vattenflaska fick han nöja sig med att dricka ur ett gammalt bollrör (pappan tyckte de låg och skräpade överallt och fann ett syfte även för mögliga bollrör). Det är ett under att denna fina lilla pojk blev somebody, och jag unnar honom allt gott i världen till skillnad från Söderling som var/är ett bortskämt glin!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar