Eller nu är jag hemma, lite härligt grisfärgad och med en fruktansvärd separationsångest. Efter att ha varit på semester med 10 pers och delat rum med 2 har de varit få stunder man varit ensam. Det kan nog minimeras till toabesöken och när jag tappade bort de övriga i köpcentrumet under 1 timme. Kan ju inte direkt säga att jag lidit av konstant sällskap. Jag älskar ju min svägerska och hon är ju helknäpp så det har varit konstant underhållning. Och min bror är ju släkt med mig så helt normal är han inte... Men nu är jag ensammen i lägenheten igen och jag vet inte riktigt vad jag ska göra med mitt liv tills jag börjar jobba igen. Är ju liksom inte van att vara ledig... Ett uns av grinighet efter att ha varit på resande fot under nästan ett dygn med minimal mängd sömn gör att jag är väldigt positivt inställd till livet dessutom. Men men, väljer att se det som en underbar semester och hoppas att jag får sällskap snart igen...
I Miami fanns det många hardcore judar, med korkskruv-polisonger, kippa och damerna har hättor och är klädda i svart. När vi var i Key West, ca 14 mil från Kuba, hittade vi en gata som hette Aronovitz Street, och då måste vi infödingar såklart posera. Så där stod vi, 6 st svenskar och såg glada ut under skylten!
She's back! Jag säger som Gert Fylking: "Äntligen!" :)
SvaraRadera