Kom till jobbet idag och fick tillbaka en lapp jag hittat i mitt fack igår, där de ville byta två pass till 2 ej-sammanhängande lediga dagar mot att jag jobbar en helg i mitten av januari. Lappen hade jag svarat på att jag inte kunde byta, men fick nu höra "att du var med på mötet där ni informerades att alla får göra uppoffringar den här månaden". Då blev jag putt och förklarade att jag betalar 2 hyror/månad varav en för en lägenhet i linköping som jag endast besöker då och då och som jag måste säga upp. För att flytta krävs det att jag gör det en helg, ty vanliga människor är lediga då. Men nä, på MITA får man inte ha något privatliv...Sen valde en patient, där anledningen till att han var inskriven hos oss var okänd, att lämna avdelningen mot läkarens inrådan. Patienten fick skriva på en lapp där han tog på sig allt ansvar för detta osv, bla bla, mm. Trots detta ringer de från en annan avdelning, skäller ut mig för att jag skickat hem patienten: venkatetern han fått under morgonen var inte avsedd för honom hemma osv, bla bla, mm, etc. De lyssnade inte när jag sa att meningen aldrig var att han skulle åka hem men att han hade skrivit ut sig själv. De la allt ansvar på mig och det var upp till mig att styra upp det hela. Jag som redan är slutkörd, förkyld och deprimerad kände att nu fick det vara nog och kände mig helt uppgiven och bara såg min sjuksköterskelegitimation segla iväg. Av någon konstig anledning kändes det skönt att jag kanske skulle bli sparkad och aldrig få arbeta som sjuksköterska igen (vadan denna återkommande tanke?) och jag började planera vad jag skulle studera istället.
Som toppen på berget fick jag nya schemat där jag jobbar otroligt mycket natt, börjar i mitten av januari (utan inskolning) och känner mig helt utelämnad och ensam. Blev lovad att få jobba med en erfaren sjuksköterska men det verkar inte bli något av. SÅ då ska jag, som aldrig jobbat natt, jobba självständigt. Snacka om patientsäkerhet och säkerhet för mig.
Lämnade jobbet gråtandes och funderade i banor att säga upp mig fort som 17 och lämna uppsala, rulla ihop mig till en liten hög och lägga mig under mitt stora varma täcke jag har i Linköping.
Köpte choklad på vägen hem och har fortfarande inte bestämt mig hur jag ska göra i framtiden, men så länge till står jag inte ut på MITA.
Det går upp och ner på MITA och just nu är det VÄLDIGT rörigt och jobbigt pga att folk slutar, blir sjuka eller av annan anledning plötsligt inte kan vara där de borde...
SvaraRaderaAtt just du får jobba så mycket natt kanske beror på att de tror att du klarar av det! Och det gör du! fast jag fattar att du känner dig utelämnad, osäker och överkörd men kom ihåg att ni är alltid 2 ssk på natten och det finns också erfarna sköterskor på våningen ovanför som man kan ta hjälp av om det behövs. Jag kände samma sak första natten jag skulle jobba - och då var vi bara 1 ssk och en usk (och en Timmis jag aldrig hade sett och som inte kunde mycket) - och då hade jag jobbat på MITA i 3 månader. Jag ringde AVA den natten och de kom ner och hjälpte mig med en sak jag inte visste hur jag skulle göra. Var aldrig rädd att fråga eller ta hjälp. Ingen kan kunna allt - eller ens nästan allt - men alla är bra eller bäst på nåt!
Men jag kan hålla med om att det är tidigt att börja jobba natt i januari - hur länge har du varit på MITA? Jag tror inte de hade velat ha det så egentligen men det fanns nog ingen annan lösning just nu... Jag känner mig lite som en skurk eftersom andra som inte vill jobba natt ändå måste vara med och dela på all nattpass. Jag skulle gärna ha dem kvar men jag står inte ut i Uppsala längre och måste bara bort från stan, hem till Umeå igen, och det är svårt att pendla 60 mil....
Alla har vi nog blivit utskällda nån gång eller så kommer vi att bli det. Men det är sällan personligt egentligen fast det är inte roligt att få en massa skit rakt i ansiktet... Jag har blivit utskälld av anhöriga och vårdpersonal och jag har känt mig värdelös och gråtit varit på väg att ge upp men om man jobbar med människor så måste man nog tyvärr vara beredd på det. Tänk bara på att det egentligen bara beror på att de anhöriga, eller vilka det nu är, är oroliga, har frågor och funderingar eller inte har fått tillräckligt med information, är trötta och så råkar det bli du som får ta deras reaktioner. Vi vet iallafall att du gör ett kanonbra jobb!!!
MITA är ett bra ställe men just nu är folk trötta och irriterade. Och Anita kan ha sina sidor och verka väldigt otrevlig och tyvärr verkar det som om hon visar den otrevliga sidan mer mot vissa än mot andra och jag vet inte varför... Det är tillåtet att säga "Nej, jag KAN inte byta" och ha rätt att inte göra det, för kan man inte så kan man inte oberoende av vilken anledningen är. Då får det fixa det på annat vis. Säger Anita fortfarande ifrån så gå till din chef.
Jag vet inte varför det är så svårt att få sköterskor att stanna på MITA och skapa en stabil och erfaren personal. Det är synd för det skulle behövas. Hur som helst, du gör att JÄTTEBRA jobb (fast vi har väl aldrig jobbat tillsamman men jag har hört andra säga vad de tycker) och VAR STOLT ÖVER DET! Det kommer visst att bli en jobbig januari men försök stå ut, det blir bättre, det har varit så här förr...
Kram.
/Agneta