Hur får du gå lös...?

Då var jag tillbaka på jobbet efter en alltför kort, men alltför härlig hemma-helg.
En av patienterna var en dam med ont i höften. Man skulle kunna tro att hon var hög på morfin eller nå't liknande för hon välsignade folk till höger och vänster, pratade med jesus och hittade ibland på svar. "och himlen sa JA!", ehh, jaha. Jag kände mig väldigt obekväm därinne med all jesus-snack.
Damen var även väldigt förundrade över hur vackra alla var som jobbade på avdelningen. "har Gud placerat alla vackra människor här", och jag var tydligen vackrast av dem alla. Vilket var kul till en början men när man skall ha en konversation och få ut något från det, eller utföra något praktiskt är det lite jobbigt att ha en tant skrikandes i örat. "åhh så vackra ni alla är, gud välsigne er, TITTA HIT! åhh, du är så vacker, hur kan du får gå lös? Välsigne dig, åhh va vacker du är, tack gud för att du fört henne till jorden. TITTA HIT! åhhh.... hur kan du vara så vacker. Alla här är så vackra men speciellt du, Gud välsigna henne och himlen svarade JA! Hur kan du få gå lös?"
och jag kände bara: ehh, vem har smugglat i henne opioider utan att jag vet...
Men men, jag tar med mig att jag är vacker och att det är konstigt att jag får gå lös i världen!