Är jag chef eller är jag chef?

Igår var jag undersköterska, eller omvårdnadssjuksköterska då man tydligen inte får kalla en ssk usk, men så högtravande är jag ej så jag var undersköterska åt syster Cecilia. Jag tyckte jag skötte mig bra, var inte så bossig...

En nyinkommen patient frågar mig dock helt plötsligt om jag var chef för det här stället. Nä svarar jag glatt. Och tillägger med glimten i ögat: Men jag skulle nog gärna vilja vara det... Patienten skrattade gott och frågar igen: Är du Cecilias chef då? Nja, varken Cecilia eller jag var chef över någon.
Patienten ser besviken ut. Tydligen var det där med chefs-frågan viktig för honom.
Det fick mig dock att tänka efter. Vi fick en dålig patient, eller mer en patient som varit "normal" som helt plötsligt sluddrar, har expressiv afasi, är som lealös och förstår inte uppmaningar. Medjouren ordinerar blodstatus, elstatus och crp (vad det nu skulle visa är beyond me) och att vi ska söka henne igen om det ej avtar. Det gör det såklart inte och patienten blir nästan värre och skickas på ct skalle (röntgen för att se om hon har stroke). Svar hann jag inte se innan jag gick av, men nu är jag så nyfiken så...
Men då var jag nog lite bossig, eller bossig och bossig. Jag var fin på att ge tips till Cecilia och vi arbetade fint som ett team måste jag säga. Bra jobbat Chef-Cecilia och Chief-Chrole!