Jag har ju miljoner olika chefer, på olika nivåer och på olika avdelningar och det går ju inte att hålla ordning på dem alla. Men min närmsta chef är en trevlig liten sak som jag avgudar. Han är hjälpsam, trevlig, kompetent och jag har aldrig haft problem med honom och det känns som he's got my back på något sätt.
Igår var denna sak tillbaka på jobbet efter semestern och det första jag gör är att springa till honom för att tjalla på en nyexaminerad arbetskompis som känns otrygg i arbetet. Hela helgen har jag fått backa upp denna person och jag har känt mig som en hök som cirklar runt, för övervakandet var ingen förfrågan utan något jag själv tog på mig för jag tyckte det kändes nödvändigt. Jag ville att personen skulle få mer stöttning och guidning i arbetet från cheferna, och därför ilade jag till min chef (pfhhhu, försvarstal klart).
Min gullige chef säger tack tack för infon, det är jättebra att du kom annars tror vi att allt går jättebra och vi ska se hur vi ska kunna stötta din arbetskompis.
Sen snicksnackade vi lite och chefen säger att han brukar förlänga semesterkänslan på jobbet genom att jobba så lite som möjligt och råder mig att göra samma sak. Han är för bra den där chefen!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar