För varje dag hatar jag Akuten just a smidge more, edition 2

Man vet inte om man ska skratta eller gråta åt eländet. Idag hade jag telefonmöte med nygamla gruppchefen, en tjej jag fått väldigt bra intryck av, och hon säger att eftersom jag inte har skrivit på något uppsägningspapper (som elize, min gamla gruppchef, sa att det inte behövdes trots att jag erbjöd mig) kan de egentligen tvinga mig till att jobba 3 mån till. Men att hon skulle fixa det ändå, bara jag kom in och skrev på papper innan jag slutade på riktigt. Ja ni, lycka till att försöka tvinga kvar mig i 3 mån, tur att både ni och jag slapp det.

För övrigt tror jag att jag är döende. Äter nu alla tabletter och mediciner jag hittar i min medicin-lådda, ivrigt påhejad av mor min som då och då inflikar: hoppas din mage tål det här...
Listan ser nu ut så här:

• Bafucin för halsen
• Läkerol för halsen, och för att det är gott
• Nasonex för att slippa täppthet
• Ipren, varför vet jag ej men mor rekommenderade det i höga doser
• Acetylcystein för att få bort slemmet. Enligt dr Brandt, känd från tv, är just acetylcystein bra mot allt i hela världen, trots att man inte riktigt vet verkningsmekanismer och varför.
• Te med honung i stora mängder
• Kylmask över mina söndergråtna ögon
• Kalla blöta bomullstussar över ögonen när tårkanalerna förklarar extra mycket krig mot mig.