Tack gode gud för mina arbetskompisar

... som ringer och meddelar att de tingat en patient till mig. En söt norrman som är singel! Jag blev alldeles varm när jag hörde hur söta de är.

Och jag som jobbar nästintill jämt, missar denna sötnos med ca 2 h. Gissa om jag ska gå och kolla in underverket imorgon. Hoppas han finns kvar tills dess...

Dagens skämt

1. De där jäkla uppsala hem-gubbarna var här idag igen, och ska komma tillbaka imorgon så att "vi får sådär svalt igen". Ehh tack men nej tack. 16-17 grader inomhus är inget jag eftersträvar.

2. Svetlana vill ha dörren låst, även när jag är hemma, p.g.a tjuvar och våldsmän. "För det skulle inte vara så kul att komma hem till en tom lägenhet". Nä och inte heller till en blodindränkt lägenhet. Åtminstone är vi på samma spår, vi är inte fan of each other!

ehhh, ok

Jag drömde den konstigaste drömmen i natt. Jag drömde att en ambulansförare ringde mig angående Filip. Han hade varit med om en olycka och var medvetslös och de var osäkra på om de skulle våga ta honom i ambulansen, tänk om han blev aggressiv. De hade bara hittat en ringlista från 2001 och jag var nr 6 på den. Voilà, man ringde mig för att försäkra sig och jag kunde enkelt säga att "nä han är så snäll så snäll".
Analyze that!

Dagens hyllning

Vågen för Björn som är så snäll och låter mig byta HLR-pass. Han är en äkta björn som är en fröjd att jobba med!

Våg nr 2 till fransmän som försöker prata engelska och svenska. Min fd svärmor har mailat på svenska till min mor, totalt obegripligt! Tack Google Translate för missförstånden. Min fd svåger svarade på mitt fb-meddelande (som jag skrev på franska) på engelska, nästan ännu mer oförståligt. Med lite snällhet och fantasi kan jag gissa mig fram till vad han vill säga. :) MEN de försöker och det är guld värt!

'appy 'appy 'appy feet

Jag mår rätt bra just nu. Går och småsjunger, får lite spontan-smajl och känner mig lite tillfreds med vardagen. Visst mitt arbete är tråkigt, men arbetskamraterna är ju helt underbara!!
Visst jag får knalla till jobbet i kyla varje dag, men jag får ju en timmes motion!!
Visst jag har ingenstans att bo, men om 2 veckor slipper jag bo inneboende hos en person som öppet har affärer med gifta män i 40 års åldern. Blä!
Visst jag är singel, men jag kanske träffar Zlatan när han behagar dyka upp i Uppsala.

Dagens rond

Idag rondade jag med en jättetrevlig läkare, men all min uppmärksamhet riktades mot hans Robin Hood-frisyr. Ni vet: man tar från de rika och ger till de fattiga, a.k.a comb over. Att hans få hårstrån dessutom var lockiga/vågiga gjorde det bara ännu gulligare/bisarrare.
För att inte stirra på hans näst-obefintliga hår vände jag blicken mot en tavla. Big misstake! Det är en flicka som hoppar hage, men hon har inget huvud utan använder huvudet som en del i leken och kastar iväg det mot en ruta. Helt förskräckligt! Ska det vara konst? Modern konst är beyond me!

Morgondagen är inställd pga bristande intresse

Imorgon är det dags för jobb igen. Jobbar 6/7 dagar.

no hard feelings

På torsdag är jag hembjuden (dvs. bjudit in mig själv) till den söta och underbart konstiga norskan och BroderDaniel. Ska bli så trevligt så...
Innan dess skall jag och Sören shoppa på Casalls utförsäljning, då har jag minsann inga ursäkter längre för att inte komma i form.
Undrar om jag ska fira det med lite glass?!

Och snön fortsätter komma...

Nu har snön snart nått över balkongräcket och kommer svämma över.
Undrar om Svetlana tänkter skotta eller om hon väntar ut balkongraset?

Fortsättning

Till och med när reprisen av gårdagens skiathlon-lopp sänds gråter jag en tår när jag ser Per Elofsson grina i tv. Det är så fint!

nästan lika spännande som os

Elin är satt på att fråga Oscar om Dennis är singel och intresserad av Carro, hänger ni med?
Men först efter 1 mars... :)
Vet dock inte vad som skrämmer mig mest: att han är singel eller att han bara är läskig?!
Är det bara jag, eller känns det lite skolnivå på det här? Saknas bara en fråga-chans-lapp med alternativ "Ja", "Nej" och "Kanske" :)

Gull Gull GULL

Gud så härligt. Sitter och tittar på OS, herrarnas 30 km jaktstart och blir alldeles varm i kroppen. Johan Olsson går loss efter 15 km och är som mest 26 sek i ledning. De övriga svenskarna, som innan loppet avvisat tanken på team-körning, ligger och bromsar klungan. Vid 29,5 km kommer de andra ikapp och Marcus Hellner kör för Guld och Johan Olsson brons. Anders Södergren som varit skadad och i dålig form och dessutom ramlat i början av loppet är en av bromsklossarna och blir till slut 10a.
På upploppet står jag på fötterna, jag hoppar och hjälper till med stavtagen i spurten. Tack vare mig och min spurtstyrka blev det 2 medaljer!
Och som Aftonbladet live-rapporterar: "Elofsson gråter, Bo-A-Orm gråter, Blomquist gråter, jag gråter, ni gråter, alla gråter..."
Och ja, en liten tår i ögat har jag. För Anders Södergrens styrka, för Hellners guld, för Johan Olssons försök, att det var så nära att lyckas och att han får en medalj trots allt.
Bragdjuryn får svårt i år med svensk lagkörning på en individuell sträcka, med Anjas mentala guld och fysiska brons efter den hemska kraschen och året har bara börjat.

fin låt...

...med lite läskig text är Rise against- Hero of war.
Undrar hur den tas emot i U S of the America?!

Första tinget till lägenheten

En soffa är nu införskaffad.
Jag pulsade i snöoväder för att få beskedet att den levereras om 6-8 veckor. Lets hope på 6 veckor då...

Roliga skyltar III

Härligt när det har snöat så man inte ens ser butiksskyltarna. Ägaren till Björcks Blomsterhandel (???) måste vara överlycklig!!





Gunnars hund kan jag gå med på, men Gunnar har inga katter!! Inte längre än någon sekund eller så i alla fall... :(




För alla er som inte ser: Bussens destination är paradiset (!!) Jag vill ha en biljett till Paradiset, please... (sen är ju frågan om det finns ett paradis i Birka Cruises regi, i think not!!...)

Bye Bye Linkan

För några veckor sedan var jag i Lkpg för slutstäd. Det var ledsamt, och jag försökte porträttera min ledsamhet på bild men som ni ser blev det mest trulighet/surhet.
Jag tog en vända till Ryd och spanade in Herrgårn för sista gången. Vilka minnen man har från den lokalen. Hur många gånger har man inte blivit blixtförälskad på dansgolvet efter några shots, eller dansat på högtalarna för att kunna va på samma nivå som golvstående 2meters-killar, eller dissat teknologtöntar/dryga snyggingar. Those were the days my friend...

Lite tragiskt att se sin lägenhet alldeles tom, den såg så liten ut helt plötsligt. eller den VAR ju liten. :)

I Lambohov fick jag sova i fina Telletubbies-lakan och det var så mysigt så mysigt. Jag älskar bo i Lambohov där man får serverad middag och all-you-can-eat-frulle :)

Aloha-spirit is everywhere, it has even reached the North Pole...

Observera den hängda älgen på väggen. Santa is vicious!

Är jag chef eller är jag chef?

Igår var jag undersköterska, eller omvårdnadssjuksköterska då man tydligen inte får kalla en ssk usk, men så högtravande är jag ej så jag var undersköterska åt syster Cecilia. Jag tyckte jag skötte mig bra, var inte så bossig...

En nyinkommen patient frågar mig dock helt plötsligt om jag var chef för det här stället. Nä svarar jag glatt. Och tillägger med glimten i ögat: Men jag skulle nog gärna vilja vara det... Patienten skrattade gott och frågar igen: Är du Cecilias chef då? Nja, varken Cecilia eller jag var chef över någon.
Patienten ser besviken ut. Tydligen var det där med chefs-frågan viktig för honom.
Det fick mig dock att tänka efter. Vi fick en dålig patient, eller mer en patient som varit "normal" som helt plötsligt sluddrar, har expressiv afasi, är som lealös och förstår inte uppmaningar. Medjouren ordinerar blodstatus, elstatus och crp (vad det nu skulle visa är beyond me) och att vi ska söka henne igen om det ej avtar. Det gör det såklart inte och patienten blir nästan värre och skickas på ct skalle (röntgen för att se om hon har stroke). Svar hann jag inte se innan jag gick av, men nu är jag så nyfiken så...
Men då var jag nog lite bossig, eller bossig och bossig. Jag var fin på att ge tips till Cecilia och vi arbetade fint som ett team måste jag säga. Bra jobbat Chef-Cecilia och Chief-Chrole!

scary scary

I morse satt jag "hemma" i soffan och multitaskade som bara jag kan: titta på tv, lyssna på musik och surfa samtidigt. Då ringer det 2 ggr på dörren, då jag inte känner någon här och ingen vet var jag bor så antog jag bara att det inte var till mig och sket i att öppna. Då rycker någon i handtaget och jag hör något i nyckellåset. Jag tror genast att någon försöker dyrka upp låset så jag springer upp med mobilen i högsta hugg för att överraska tjuvarna och ringa 112 (som om jag hade kunnat skrämma dem :) men med glasögon, pyjamasbyxor och håret på ända vet man aldrig....) Det visade sig vara 2 gubbar från uppsala hem som skulle sänka värmen, tydligen har svetlana 27-28 grader inomhus. Takykarda Caroline satt och skakade i flera minuter. Det sympatiska nervsystemet svarar på 2 sätt på hot: Fight or flight. Tydligen fightas jag!! :)
halvt värdelöst vetande: det parasympatiskas uppgift är rest and digest, d.v.s maggen sätter igång att smälta maten, och man blir slö, så kallad matkoma (inte paltkoma som vissa kallar det, ingen äter palt längre förutom norrlänningar, vilket vid närmare eftertanke är ju där jag bor: Norrland!)
Ytterligare en konstig sak upplänningar säger är ostkrokar, vad 17 är det? Jag och JayCee har gjort grundlig research och enligt affärerna heter det ostbågar, sådetså!

En annan tråkig sak är att Gaïa är dålig, Kawasakis säger kinesiska läkarna men de behandlar det med blodtransfusion och blandar blodkomponenter(?). Så behandlar vi inte Kawasakis i Sverige, men nu är lillungen flugen till Hongkong så vi får hoppas de tar bättre hand om henne där.
Det verkar som om Mano och Aurélien äntligen fattat att Kina är inget för dem. Frågan lyder om det blir Québec or not?! Tur att min mor skvallrar, annars hade jag aldrig haft någon koll på min (fd) franska släkt.

Less på jobbet

På jobbet har vi många nya, så många att jag numera tydligen räknas till de mer erfarna, vilket är ehhh, kul och helsjukt men whatever bara att gilla läget.
Vi har även många timvikarier och nya undersköterskor och nu när vi har rätt vårdtungt så kan det vara lätt frustrerande när man inte får tid att göra SITT jobb, utan istället serva undersköterskorna och påminna dem om att nu ska de vändas på patienterna. Igår kom det in en patient med trycksår in till skelettet (= äckligt värre!!) och det vill vi inte ska hända hos oss tack! Men då krävs det att usk:or och ssk gemensamt påminner varandra om att det nu gått 2 timmar.

Ikväll hoppas jag jobba med Astrid, en van usk:a.

Och på tal om vana usk:or, imorgon ska jag vara omvårdnadssjuksköterska. Jag frågade vad det innebär och det var tydligen samma sak som undersköterska, jaha men säg det då! Stackars stackars ssk jag ska jobba med, senast jag var usk:a delegerade jag ut mina usk-uppgifter till sjuksköterskan. hahaha!

Emma Strand

Sitter och kollar på OS. Tyvärr är ej favvosporten skidskytte i sändning men lite utför, störtlopp för karlakarlar. Stig Strand kommenterar och jag saknar min Em. Hon gör de bästa imitationerna: Gudfadern, Stig med sina schlag...

Vad har hänt på jobbet?

Alla erfarna syrror har varit som bortblåsta på sistone, kanske jobbar de natt? Men jag har fått vara syster 1, vara den med mest erfarenhet på avdelningen samt ha en drös små förföljare med mig.
Jag har kommit på att jag gillar att ha inskolningar och studenter, det passar min personlighet att ha folk som blåser upp mitt ego till onämnbara proportioner. Jag gillar att vara gud kort sagt!

Däremot är det uppåt skogarna att jag ska vara mest erfaren, dessutom är akutens och avdelningens läkare mongon. Patientsäkerhet är inget ord man känner till på Akademiska!
1 läkare ville lägga in en patient med befarad aortadissektion hos oss, som inte har övervakning och han tyckte även att 6 kontroller/dygn var tillräckligt. När jag sa ifrån så skulle de invänta röntgensvar innan de skickade ner patienten till oss och hoppsan, hon dök aldrig upp (alltså har jag indirekt räddat livet på en patient, oövervakad hade hon kanske dött hos oss)
Vi har även haft befarad vinterkräksjuka på avdelningen, vilket lett till att röntgen vägrat ta emot våra patienter med spännande resultat, de har nu minst 1 liv på samvetet...
Grattis till alla som lyckats fly i tid, eller de som har något kul att se fram emot. Själv har jag ett halvår kvar. :(

vad har hänt privat?

Massa skojsigt händer i mitt liv.
1 polare har (ÄNTLIGEN) satt ett datum för sitt bröllop, som jag för övrigt surade mig in på inbjudningslistan till :)
1 bekant har en bulle i ugnen.
1 vän firade alla hjärtans dag med att oroa sig för sin misshandlade pojkvän/fästman som blivit sparkad i huvudet av en testosteronstinn vakt med adrenalinpåslag och ett behov av konstant maktmissbruk.
Själv kan jag numera kalla min bankman för stalker :)

Har ni någonsin tänkt på vad som är normal miktionsfrekvens?

Det har jag!
Jag kissar väldigt mycket jämfört med hur det varit tidigare, och som den gamla kärring jag är måste jag kissa PRECIS innan läggdags annan är det nattliga utflykter till toan, så kallad nocturi. Med precis innan menar jag precis innan, ligger jag sömnlös i ca 30 min så känner jag det trycka på. Nu kanske ni tänker UVI?! Men nej, under min nattjänstgöring provade jag urinstickorna med fint resultat.
Desto roligare blev det när jag igår läste lite kurslitteratur för att fräscha upp kunskaper och enligt Medicinska sjukdomar av paret Ericson är en normal miktionsfrekvens för en frisk kvinna 4 ggr/dag. Vilket såklart ledde till att jag räknat antalet besök, är nu uppe i 4 st idag. Lägg då på att jag måste gå minst en, troligtvis 2 gånger till, så är vi uppe i 6 kisspauser/dag och jag är bara 50% onormal. Det firar vi med lite te!!

Vaknat ur idet

De senaste veckorna har jag varit trött trött trött. Nätterna gick bra men omställning tillbaka till dag gick desto sämre. Att gå upp kl halv6 är bara plågsamt, men om man inte kunnat somna förrän 1-1.30 natten innan är det ren och skär tortyr.
Snart är det dags för nästa nattperiod, lite lagom till när jag vant mig vid dagtjänstgöring. :)

vilket nöt!

På vägen hem från jobbet igår kl 22 möter jag en kvinna, som ser en gnutta suspekt ut. Jag är stressad och vill bara hem och jag anar att hon ska försöka prata med mig. och javisst...
- Excuse me, do you speak english?
Jag skakar på huvudet.
- What do you speak then?
Jag tänker och tänker, vill säga tyska men det kan jag ju inte, så efter lång betänketid svarar jag French, på engelska. Smart!!

För övrigt

längtar längtar jag tills 1 mars när jag får en egen lägenhet igen. Känns väldigt vuxet att "äga" en lägenhet men samtidigt känns det spännande.

-

Jag älskar mina vänner och det faktum att de är så förälskade i sina pojkar/flickor, men jag blir lite avis på de nyförälskade och alla bilder de lägger upp på facebook. Jag vill oxå...
Så det är fritt fram att fixa ihop mig med godtycklig pojk/karl... Fast blinddates ger mig ångest vid närmare eftertanke. :)

Gissa vilken dvärg...

Toker? nja...
Prosit? knappast.
Trötter? jomenvisst!!

jag är helt slut efter 2 dagar kånkandes på en tung väska. Puh...
I min utmattning ligger jag på soffan och kollar på Mästarnas mästare och Armand Kranjc växer så i mina ögon. Jag har fördomar att boxare ska vara aggressiva, men Armand verkar vara så sympatisk, och så har vi ju boxarnäsan på det... ;)