I onsdags var jag på akutrummet och var ansvarig sjuksköterska. Men så kom en multiorgansvikt och då höll jag mig i bakgrunden, men jag har svårt för att inte göra något så jag assisterade intensivläkaren och iva-syrran så gott jag kunde och när det inte fanns jobb städade jag upp efter de ovan nämnda. Städade så till den grad att läkaren retades med mig och sa flertalet gånger till patienten att det var bäst att han själv städade upp blodbadet annars skulle sköterskan bli arg, och "nä, nu sölade jag igen, vad ska syster säga?". När han gick så tackade han mig för vilken service han fick och att jag var ambitiös. Det var ju för härligt!
Idag träffade jag honom på stan, han smajlade stort och sa Hej syster.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar