Det är en hääärlig stämning på jobbet, riktigt riktigt roligt att gå dit, eller inte. :)
Jag har en knut i magen varje dag för att det är så dålig stämning och gnälligt. Är det något jag hatar så är det upprepad gnällighet, snälla ni tänk lite positivt, åtminstone någon gång. Jag älskade MITA för just det, den glada stämningen och öppenhet för förändring. Jaha vi ska flytta, jaha vi får ingen info om hur allt ska bli men va fasen nu kör vi, det här kommer bli super. Och klagade man var det med glimten i ögat och skrattet nära till hands. På Akuten är det tvärtom, det gnälls, det gnälls och så gnäller vi på andra. 2 st av de nya har redan slutat efter mindre än 2 v för att de bemöts elakt. No surprise. Personalen har fått veta att de måste bemöta de nya på ett bra och trevligt sätt, och vet ni vad: då gnäller man över det.
Igår jobbade jag med 2 undersköterskor som helt ignorerade mig, jag jobbade hela passet utan deras hjälp och när jag bad en av dem om hjälp fräste hon och sa att det borde jag göra själv, och så (surprise, surprise) gnällde och muttrade hon lite till sin usk-kollega (som btw kallade mig katarina hela kvällen fast jag rättade henne x flera).
Sen finns det underbara människor som är så vänliga och fina. En sjuksköterska jag träffade när jag var anhörig med mormor senast frågade mig hur det hade gått med mormor. Jag började nästan grina av uppskattning.
Det är överraskande hur få människor man känner trots att jag varit deltid ½ år på akuten, kan ju oxå vara för att alla slutar.
Själv har jag inställningen att jag ska "stå ut". Kanske inte helt smart, men JAG försöker ialla fall vara positiv och tro att det ska bli bättre.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar